Liten blir stor...

Nu är snart lilldrängen ett år. Ett år har alltså snart gått sen vi kom hem med honom. På ett sätt känns det som han har funnits här hela tiden, men och andra sidan känns det som igår vi låg på bb.
Han är fortfarande liten, men inte en bebis.

Nu får snön skynda sig iväg, jag vill ha mera plats. William vill bara vara ute hela tiden nu när det är så behagligt i luften så jag önskade vi hade en gräsmatta att springa runt på. Det är så lättsamt att gå ut nu när det inte behövs så mycket kläder. Grillen och utemöblerna är då framtällda på altanen så nu är vi redo för en fin vår. Vår katt tycker det är jätte kul att srpinga omkring runt oss när vi är ute, William försöker hinna ikapp henne men lyckas aldrig. Det är ju så svårt att springa där det är grus och ojämt. Han tog upp en sten och skulle ge den till katten, han sträckte armen så långt han kunde medan han försökte hinna ikapp henne. Han blev så förbannad när hon bara sprang iväg! Jag räckte fram handen så han kunde ge mig stenen istället, men då blev han än mer förbannad. Inte lätt..

helgen är över

I helgen har det städats. Monterats ner hundbur i Åsele samt tittat på Ajax valpar, fick middag hos Oskars föredetta chef med familj. Dolat på här ute med allt möjligt. Och William har varit hos farmor och farfar, tack så mycket för det. Ibland behöver man egentid för att ladda om, rensa tankarna och bara vara.

Imorgon ska vi på någon informationsträff där folk från apoteket medverkar. På tisdag ska jag klippa mig.

Valborgsmässoafton är fortfarande oplanerad..! Vet inte alls vad vi ska göra.
Men 1 maj däremot så kommer mina föräldrar på morgonen, och på kvällen får vi Skellefteå-besök. Det ska bli tevligt!

Att se sig själv i tv:n hos mormor och morfar är kul!




Och att ligga på golvet med mamma är så mysigt..

Barnuppfostran

Att vara förälder är helt fantastiskt, men ibland inte det lättaste. Jag tänker ofta på hur jag är i mitt föräldraskap. Jag är ju en av de två viktigaste personerna i mitt barns liv och därför måste jag ju tänka igenom saker och ting. Det är mitt ansvar. Ju äldre barnet blir desto viktigare blir mina värderingar och tillvägagångssätt.

William testar mig för fullt när vi är ensamma här hemma. Han flinar när jag säger 'nej' och försöker om och om igen. Jag kan då bli less, men när jag tänker efter så är det hans sätt att testa mig. Därför är jag konsekvent, han ska veta att menar 'nej' då jag säger det. Men man ska inte heller missbruka ordet 'nej' för då förlorar det sin innebörd (när dom är såhär små). Ibland kan det vara bättre att avleda barnet på ett smidigt sätt. Barnen mår som bäst om dom känner respekt för sina föräldrar, det inger en trygghet. Alla barn är olika, vissa mer självständiga och "svårhanterliga" förstås. Men jag ska försöka göra allt för att mina barn ska ha respekt för mig.

När vi är osams här hemma så försöker jag hålla William utanför. Jag ser direkt på William att han blir orolig, och det ska han inte behöva bli. Därför tar vi det när han sover.
Jag dricker aldrig när jag har William, ibland kan jag ta ett glas eller två när han somnat. Men inte mer. Barn ser direkt då föräldern är påverkad och det skapar en otrygghet.

Jag vet inte om någon känner sig tillräcklig som förälder, det tror jag aldrig att man kan känna sig. Men de flesta är nog bättre föräldrar än vad dom kanske tror. Jag beundrar alla föräldrar som verkligen gör sitt bästa för sina barn, vilket de allra föräldrar gör. Jag har suttit och läst om hemska familjeförhållanden, övergrepp och sånt så det är därför jag sitter och skriver det här nu.

Williams förlossning var fruktansvärt jobbig, och även tiden efteråt. Men jag tog till mig honom från första början och kände direkt att han var min älskade efterlängtade son. Personalen sa att dom som haft en jobbig förlossning kan förknippa den smärtan med barnet och därför undermedvetet stöta bort det. Jag kunde inte alls förstå vad dom menade med det då. Men nu när jag läst om en mamma som hade dessa känslor så kan jag förstå. Därför är det så viktigt att man pratar med varandra, rätt vad det är så har man någon i sin närhet som inte mår bra. Att vara förälder ger en mycket frågor och funderingar, så dessa föräldragrupper och liknande är guld värt. Jag har fått många svar och tips när jag träffat andra föräldar genom mammagruppen eller öppna förskolan. Det är viktigt!

Jag antar att detta inlägg är en enda röra , men jag gatt skriva av mig lite.
Nu tillbaka till städningen! Trevlig helg!

Ett tag sedan

Påsken var härlig, sen bar det av till Bjurholm och det var också härligt. Men samtidigt skönt att komma hem till vardagslunken igen efter så mycket fart och fläkt.

Idag har vi haft en hemmadag, dammsugit, skurat och plockat. Men det är som vanligt inte allt för lätt när man har en dräng som absolut ska hjälpa till att hålla dammsugarslangen, och att jaga skurmoppen och försöka få tag i den är ju jätte skoj. Dock inte det lättaste när golvet är halt och man har bråttom.. Och inte tala om att det är roligt att dyka ned i den nyvikta klädhögen, eller att dra ut alla kläder som jag stoppar in i garderoben! Det är bra att han håller mig sysselsatt. Vi har också varit ute och kastat lite sten och jagat katten.

William fick åka traktor med morfar när vi var där, det var verkligen uppskattat. Skoteråkning har ju också blivit en favoritsysselsätting. Det är kul att han inte är rädd. Jag fick även se Emmas nykläckta lilla kicka när jag var där, och Linas lille grabb såg jag också en liten skymt av. Vilka SMÅ underverk! Det är sällan man får se så nyfödda bebisar. jag hade ju hoppats på att Erika skulle få värkar när vi var in till stan så jag fick vara med men den vill nog stanna inne i magen ett tag till.
Vi var även på skjutbanan och sköt lerduvor och jag blev instruerad av en mycket erfaren man precis var man ska lägga tyngden och andra bra tips. Jag har en förmåga att hålla upp höger armbåge för mycket och när han sa att det är bättre om jag håller ner den så gick det helt plötsligt mycket bättre. Jag har inte tänkt tidigare på hur viktig positionen är men nu har jag då fått klarhet i det.

Nu vaknar nog lilleman snart så jag ska lägga mig i soffan en stund.

Tack Karin för vykortet! Jättekul! Hoppas ni mår bra!

Glad påsk

Nu är påsken här och det känns lite underligt, tycker de nyss va påsk och jag var strandsatt på ett renskinn eftersom jag var höggravid och otymplig. Det ska bli så mysigt att bara ta det lugt och vara ute. Jag ska till och med köpa med mig en vinflaska.

Vi var hos läkaren igår. Dom tog blodprover på allergi hund/katt. Så nu är det bara vänta och se.. Det var inte alls roligt för lilldrängen min, eftersom dom inte hittade nån bra åder att ta blod ifrån så fick dom sticka honom om och om igen. Tillslut fick vi sätta oss och vänta i 20minuter för att sedan försöka igen. Han somnade i mitt knä under den tiden, och vaknade upp av att dom va och tryckte på armen hans igen.. Men tillslut lyckades dom! Jag kan inte rikigt tänka mig in i hur situationen skulle bli om det nu är så att han inte tål dom. Vad ska vi då göra av alla hundar. Få hoppas att det bara är katten.

Less.Ledsen.

William ha varit snorig i flera månader nu. När det är påväg att gå över så slår det till igen.. Det är ju så frusterande just att han får så svårt att andas, det är jättesvårt att somna när det är tätt och han inte kan ha nappen heller.. Igår va han jätte konstig och på kvällen hade han 39graders feber, han fick alvedon oh somnade ganska fort efter att jag lagt ner honom. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och hon lyssnade på hans andning. Hon konstaterade att han inte hade lunginflammation iaf.. Än! Men hon tyckte det var oroande att han varit snorig så mycket då han är så liten. Och när han inte har haft någon infektion i kroppen heller.
Så på måndag blir det är ringa BVC, eller vårdcentralen och begära att få komma dit.
Tänk om han är allergisk.. Fyra hundar och en katt måste då bort. Jag orkar inte ens tänka på det. Men det kanske är bättre att han är allergisk än att det är nåt annat fel, vad vet jag. Men det känns som om vårt liv skulle få en rejäl omvändning om det vore så. Svårt att kunnsa satsa på jakten om man inte har hundar. Men självklart går William i första hand! Men rätt vad det är så är det inget fel alls!!

Vad är bäst att ringa, BVC eller vårdcentralen tro? Jag tål inte långa väntetider och oengagerade människor.

Fredag

Efter en halvtimma med sin pappa instängd i sitt rum så är han nu en fullfjädrad racerförare. Allt med hjul styr han runt och låter som en motor.

Mina föräldrar kom förbi i tisdags när dom va på väg hem från fjälle, pappa skjutsade runt honom i gåvagnen och nu ska han hela tiden försöka sätta sig i den för att bli skjutsad. Dock har han hemsk svårt att sätta sig där.. han försöker på alla vis men lyckas aldrig. Det ser så roligt ut!

Han somnar nu i sin säng på kvällarna, jag sitter där inne hela tiden. Det tar sin tid men jag hoppas det år fortare och fortare med tiden. När jag lägger ner honom och han är jätte trött så blir han helt plötsligt superpigg och dolar på i sängen. Men han somnar! och det bästa av allt är att det inte är något gnäll eller gråt, han är trygg. Så pö om pö ska jag dra mig ut ur rummet och resultaten hoppas jag blir att jag bara kan lägga ner honom och gå. Det tar lite på nerverna att sitta därinne medan han håller på.. Han försöker få respons av mig genom att "sjunga" imse vimse spindel.. Han kan alla rörelser, och jag brukar sjunga. Men inte när han ska sova..

I tisdags var vi och hälsade på Melker, blev bjudna på nybakta kakor och kaffe. Gott!
I onsdags var vi på öppna föris, william såg jättenöjd ut. Sist vi var där kunde han knappt krypa så nu kunde han ju upptäcka lite mer, och leka med de andra barnen.