Nu är snart lilldrängen ett år. Ett år har alltså snart gått sen vi kom hem med honom. På ett sätt känns det som han har funnits här hela tiden, men och andra sidan känns det som igår vi låg på bb.
Han är fortfarande liten, men inte en bebis.
Nu får snön skynda sig iväg, jag vill ha mera plats. William vill bara vara ute hela tiden nu när det är så behagligt i luften så jag önskade vi hade en gräsmatta att springa runt på. Det är så lättsamt att gå ut nu när det inte behövs så mycket kläder. Grillen och utemöblerna är då framtällda på altanen så nu är vi redo för en fin vår. Vår katt tycker det är jätte kul att srpinga omkring runt oss när vi är ute, William försöker hinna ikapp henne men lyckas aldrig. Det är ju så svårt att springa där det är grus och ojämt. Han tog upp en sten och skulle ge den till katten, han sträckte armen så långt han kunde medan han försökte hinna ikapp henne. Han blev så förbannad när hon bara sprang iväg! Jag räckte fram handen så han kunde ge mig stenen istället, men då blev han än mer förbannad. Inte lätt..
3 kommentarer:
Han är så söt! :D.. kan du inte ta nå bilder så man får se hur ni bor? antingen om du mejlar eller lägger ut dom det gör du som du vill! :).. är så nyfiken! :D
Tiden går fort, så söt han är =)
Oj så fin han är! :) Ja hör av dig nästa gång du beger dig till bjurholm, men vet ju inte själv om jag är i krokarna. Men bäst vad det är så kan det ju klaffa nån gång, skulle va så kul att ses! Kram
Skicka en kommentar