Fullt upp

Imorgonbitti bär det av till Lycksele för att försäkra oss om att benen ligger rätt i lillgubbens arm. Gör de det så åker vi glatt hemåt igen, annars bär det av mot Umeå där det blir operation.

Om allt går vägen där så åker vi till Fäviken gamefair (http://www.favikengamefair.com) i helgen. Mina föräldrar och min bror med respektive följer också med, det blir nog jättekul bara det inte regnar precis hela helgen. Väderprognoserna ser inte direkt lovande ut.. Men vi får komma hemifrån! Det känns skönt.

I måndags hade vi möhippa för Världens bästa Anna, och det blev lyckat tillslut, efter alla omständigheter :) Vi hade det så himla mysigt. Det är snart dax för bröllopet, jag längtar verkligen.

Om inte min käre sambo blir alltför sen ikväll så tänker jag ge mig ut med Sally en sväng och skingra tankarna. Jag kan inte komma ifrån att vara nervös inför morgondagen, jag vill verkligen inte utsätta lillgubben för samma sak ännu en gång.

Lillgubben läser mammas bok med största allvar

obesvarade samtal och sms och sjukhus

Ja, alla ni som ringt och skickat sms de senaste dagarna ska få en förklaring om varför jag inte svarat. Eftersom försäkringskassan inte behagat att betala ut föräldrapengar till mig sedan majmånad så har jag helt enkelt använt hemtelefonen den senaste tiden.
Och nu dom senaste dagarna har jag inte varit hemma pga av vi var tvungen att åka till Umeå och göra om hela proceduren med Williams arm... På återbesöket i Lycksele såg dom att benet i armen hade bångat till sig, så det blev raka vägen till Umeå därifrån.
Operationen skulle ske på kvällen så William fick varken äta eller dricka. Hux flux så blev det ändringar att det skulle ske på morgonen istället..
Inne på operation så upptäckte dom att nålen inte satt som den skulle så det blev tvära ändringar att han skulle sövas genom mask istället. Så fruktansvärt hemskt! En fick våldhålla masken mot anstiktet medan vi andra fick hålla i hans kropp, han skrek tills han somnade och jag blev utskickad snabbt som ögat. Man känner sig otroligt maktlös, tårarna spröt även denna gång.. Förra gången han sövdes fick han ryckningar och blev helkonstig, men det var nästan värre den här gången eftersom han var så panikslagen och rädd. Det slapp han ju första gången..
Efter en timma gick vi till uppvaket och väntade på att han skulle vakna. Eftersom dom ändrade planerna och bara rättade till benen så behövde vi inte ligga kvar till måndag som det var tänkt utan vi kom hem igårkväll och det är ju alltid skönt att vara hemma.
På torsdag åker vi till Lycksele för att se hur det ser ut, och jag ber till gudarna att det inte blivit samma sak igen. Då blir det åter en resa till Umeå......

Min födelsedag kommer alltså att tillbringas på ett lasarett. Förhoppnigsvis får jag den bästa presenten där också, ett besked om att Williams arm ligger rätt och att den växer ihop som den ska! :)

(Nu hoppas jag att jag får pengar snart, så jag kan svara på era sms!)

titta hit och dit!

William har sagt "titta" länge, men nu har han börjar med "titta här" och "titta där". Så nu får vi gå runt och titta på i princip allt :) Han säger även "vovve där/här". Imorse när vi låg i mös i sängen så säger han "mamma här" och klappar mig på axeln. Det är så roligt att det värmer i hjärtat.

Det har varit lite turbulent på sistonde eftersom lilleman klättrade och bröt armen i torsdags... Jätteotäckt! tänk om man på något vis hade kunnat ta över hans smärta, så han slapp den. Men han har varit jätteduktig på alla vis, och när han vaknade ur narkosen såg vi direkt att han hade mindre ont. Det tog inte nån lång stund innan han var nere på golvet och spexade. Sen vi kom hem har han varit precis som vanligt, det finns ingen stopp på ungen! Jag följer som en hök efter honom så han inte ska hitta på någon bus. Efterdom han har gips från axeln och ner kan han inte använda armen särskilt bra och det blir såklart tio gånger svårare att ta emot sig när han snubblar. Men jag är så glad att han inte har ont nu, han bryr sig inte ens om armen. Men det kan ju bli värre när det börjar läka ihop riktigt.. och om det blir varmare väder.

Tänk att på bara några sekunder kan livet förändras helt och hållet. På bara några sekunder har man blivit överkörd, överfallen eller drunknat. Det är just dom där sekunderna som är svår att rå över. Det är sånt som händer, men det är lika jävligt för det.

Min älskade pojk, tänk vad mycket som kommer hinna hända under hans uppväxt. Ojojoj, som tur är så är han en kämpe och tar allt med en klackspark. Det ända jag kan göra är att finnas hos honom, och det är väl det bästa man kan göra.