Inskolningen går bättre än bra! William tycker det är jättekul med alla barn och alla leksaker. Dock är jag väl medveten om att ett bakslag kan komma närsomhelst, för det gör det alltid. Det kan lika gärna bli imorgon eller om några månader. Det är en trygghet för mig att veta vad det är för ställe han är på, vad de har för tillvägagångssätt, hur de jobbar, vad de jobbar med osv.
Jag har varit med om många inskolningar och barn som gråter förtvivlat när de blir lämnade- men nu är det ju mitt eget barn det handlar om!! Säkerligen kommer det kännas i mammahjärtat om han inte vill bli lämnad, och det ända jag kan göra är att gå. Men samtidigt vet jag att han förmodligen hittat nåt roligt att göra innan jag ens hunnit starta bilen. För så brukar det vara, när föräldern väl farit så lugnar det ner sig.
Idag efter ca 1/2 timme sa jag hejdå och gick ut genom dörren (han brydde sig inte)jag gick upp och läste tidningen och drack kaffe och sedan tillbaka. Då fick jag höra att det gick jättebra så då gick jag upp igen och var där säkert en timma. Han var inte heller särskilt brydd nä jag kom tillbaka. Förmodligen kan det bli mer jobbigt då han inser att jag kommer att lämna honom där för att sedan komma tillbaka mycket senare. Nu är ju allting så nytt också så då är det väl extra spännande allting.

Oj, vad jag surrar på om en tråkig inskolning! Men jag tycker det är så roligt att se reaktioner hos barn och hur de fungerar i olika situationer. Det känns verkligen kul att få börja jobba igen haha! Jag behöver stimulans jag med, just nu går allt ut på att ge William den stimulans han behöver och då blir det inte mycket kvar till mig själv.. Arbetskamrater och ett liv utanför hemmet har jag börjat längta efter nu. Men samtidigt värdesätter jag den här tiden med William så oerhört mycket också.. svårt läge! Det ultimata vore väl om man klarade sig på att jobba 50%, då får man lika mycket av båda.

Fågeljakten har börjat och jag skulle absolut inte ha något emot att få smyga i skogen en dag som denna, jättehärligt väder.