Vad är det med djuren?

Inatt hade räven kommit alldeles intill huset. Han hade även gått ända fram till hundhuset. Idag när jag var på väg hem från villis så kom det en ripa trippandes framför bilen och vägrade flytta på sig. Självklart steg jag ut för att ta mig en närmare titt och inte ens då ville den fly! Snabbt försökte jag slita William ur bilen för att han skulle få se den men när jag fått lös honom så hade den hunnit på andra sidan diket. Så William fick inte se den. Haha tur att vi var efter byavägen och ingen såg mig. Men jag tycker det är förvånandsvärt att så vanligtvis skygga djur inte räds ens för att jag kliver ur bilen, och vågar sig inpå huset med både människor och hundar.

Imorse fick jag en ovanligt lång sovmorgon då William inte behagade att gå upp fören 9.30! Vi som brukar vara uppe vid 6-7. Men det blev en en kväll igår så han behövde få sova ut. Frågan är bara hur denna kväll kommer att sluta. Dock sover han bara en gång idag så det kanske jämnar ut sig. Men rutinerna rubbas ju lite.

Vi har nu börjat planera för vår fjällvandring i sommar, det känns jätte kul. Letar för fullt efter en bärstol som är både lätt och funktionell.

Grattis...

... Mamma på 25-års-dagen! Eller hur var det nu!? :)

Nu är william kryare och har sovit hela natten, konstigt nog var jag helt slut på när han vaknade. Jag är inte van att sova en hel natt utan avbrott.

Det känns så skönt att det är helg nu. Veckan har varit tung då det varken blev kurs, babysim eller annat socialt..
William säger nu kisse åt katten, vovov åt hundarna, mamma åt mig, pappapa åt pappa, han håller för näborren och låter som en älg, pekar och säger titta, visar var lampan är. Kommer inte på något mer just nu. Jag börjar inse att han inte är någon bebis länge.. Eller jag intalar mig att jag gör det. Det känns så konstigt.

Framtiden....

Hur ska vi kunna stanna här i denna kommun!? Läste på vk att vilhelmina kommuns tjänstemän nu offentliggjort sitt förslag. Byskolorna läggs ner, skoleleverna flyttas till tätorten samtidigt ska grundbemanningen där sänkas. Skolbiblioteken tas bort. Gymnasieprogram tas bort. Öppna förskolan läggs ner. Familjedaghemmen minskas. Elljuspåret släcks.. 30 tjänster försvinner inom kultur- och utbildningsnämnden, 13 tjänster inom socialnämned, inom äldreomsorgen försvinner det massor.. Hus ska rivas, linjetrafik upphör. Man kan fortsätta hur långt som helst!

Jag trodde vi hade en ljus och trygg famtid här. William skulle börja förskola i Malgovik för att sedan börja förskoleklass och skola i samma by. Den förskolan, den skolan, det fritids är perfekt för mitt barn. Bra personal, fantastisk utemiljö, hemlagad mat.. Jag vill att mina barn ska gå i en byaskola. Men nu läggs dom kanske ner..

Jag hoppas att detta förslag av någon anledning inte går igenom. Vad gör vi om det gör de då!? Det är bara att sälja huset och flytta antar jag. Men det vill jag inte. Vi som inte vill bo i någon större stad, vilhelmina är nog stort i vår smak. Vi vill bo i skogen med få grannar, ha hundarna lösa, leva i naturen. Kunna gå ut och fiska utan omständigheter. Känna sina grannar. Jag vill flytta till något större hus, med ladugård i framtiden men nu trivs jag här i vårt hem.

William har varit sjuk med är nu på bättringsvägen, känns skönt. Det är så roligt nu, han går omkring i huset och ser så stor ut. Nu går han mer än han kryper, men det är klart ska man jaga katten så måste de ju gå fort så då är det lättare att krypa. Igår klev vi upp samtidigt ssom oskar for på jobbet, efter en liten stund for william in i varenda rum och sa "pappapa". när han varit överallt ställde han sig vid grinden och tittade på ytterdörren och gnällde. "pappapa". Så sött, han ville inte att pappa skulle fara.

Lycka

Jag älskar min son så fruktansvärt mycket. Han gör mig så glad när han tittar mig i ögonen för att sedan ge mig en mysig kram. Han gör mig så glad när vi leker och hans ögon glimmar av lycka. Han gör mig hel.. Självklart kan han driva mig till vansinne då och då, men det är fort glömt när det hela är över.
Jag älskar min sambo för att han sätter familjen i det främsta rummet, att se hans kärlek till sin son är underbart.
Att sitta och titta på bilder på släkt och vänner gör mig också glad. Även om man inte träffar dem så ofta så har var och en av dem ett eget rum i mitt hjärta.
Även sambons familj och släkt värderar jag högt, dem finns också i mitt hjärta. Jag är så glad att alla finns i mitt liv, dock vet jag hur fort det kan gå att förlora någon nära. Att åldern driver oss till döds är vi undermedvetet beredda på, självklart gör det jävulskt ont ändå, men när något barn/ung människa dör så blir det på ett annat sätt.Det blir ett trauma. Hela ens liv förändras. Det formar ens liv i framtiden, man får andra värderingar och tankesätt. . Vår släkt har kommit varandra närmare erfter allt som hänt. Vi har ett särskilt band, ett speciellt sätt att se på varandra. Blickar kan säga mer än ord. Jag älskar dom...

Utmanad..

Jag har blivit umanad av Marika.

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Malin
2. Ett ord på fyra bokstäver: Make
3. Flicknamn: Marianne
4. Pojknamn: Mats
5. Yrke: Montör
6. Färg: Mintgrön
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Mandelfisk
9. Sak i badrummet: Mascara
10. Plats/stad: Malmö
11. En orsak att vara sen: Minuterna går för fort
12. Något man skriker: Meeeen, sluta
13. Film: Madagaskar
14. Något man dricker: Must
16. Djur: Murmeldjur (heter de så!?)
17. Gatunamn: Magistervägen
18. Bil: Merca
19. Sång: Mamma kom hem

Jag utmanar de som vill..!

12 Mars 2009

Såhär härligt hade jag och William det igår! Så fruktansvärt härligt väder.

Vi är ju som sagt smått förkylda alla tre. Jag är inte alls pigg, men det värsta är att jag tappat rösten nästan helt. Jag gruvar mig varenda gång det ringer på hemtelefonen eftersom vi inte har någon nummerpresentatör.
William är snorig och även hostig. De två sista nätterna har han sovit jätte oroligt.. Han kanske har ont i halsen. Iaf så gav jag honom alvedon igårkväll och denna natt var ändå lite bättre än förra, då jag bara sov 2-3 timmar. Jag hoppas detta går över fort..

I helgen kommer Anna och Robert hit och jag ser framemot en helmysig helg. Jag hoppas verkligen att jag blir fort frisk så att vi kan fara ut på skotertur..



William kämpar för att få tag i påsen med kallkorv.

William från Vilhelmina besökte Wilhelmina

Som vanligt så blir det rätt långt mellan gångerna jag skriver. Men jag ska bli bättre.

Jag har varit i bjurholm ett tag, for på tisdagen efter babysimet och kom hem på lördag eftermiddag. Som vanligt är jag mest stressad när jag är där, det är ju så många man vill träffa. Samtidigt är det så skönt att bara vara hemma hos mamma och pappa. Det var iaf roligt att vara där! Bra för William med lite kvalitetstid med mormor och morfar. Vi var och hälsade på i Erikas nya hus också, dett blev super bra. William tyckte det va roligt att träffa Mikael, han såg så farcinerad ut. Mikael var så försiktig och go' med han också. "bebis, kom, kooom milliam". Han ville ju visa alla sina saker så det va nog lite frusternade att william inte kunde springa efter honom. Vi var även och hälsade på lilla Wilhelmina som det var full fart på. William var dock inte på hugget utan var lite avvaktande för ovanlighetens skull. Men jag tror han mjuknade lite på slutet.

Något stort som har hänt är att William kan gå, utan stöd!! Jag har så svårt att förstå det. Han började med att ta några steg mellan mig och oskar när vi satt mittemot varandra, sen har man kunna ställa ner honom och då tar han några steg framåt. Igår fick vi fint besök av Marika och Melker, och då gick han mot Marika under en rätt lång stund sen vände han lite på sig och gick till bordet. På kvällen står han vid gästsängen då han plötsligt bara går till skrivbordet som är ungefär 1 1/2 meter bort. Sen fortsatta de på det viset hela kvällen. Han vill ju helst ha någon form av stöd när han går omkring, han går vid möbler och väggar eller så vill han att man håller honom i handen. Men han vet att han kan! Men jag är glad att han vet om sina begränsningar. Men ännu så går han inte direkt runt i huset, utan han tar sig fram genom att krypa eller gå och hålla i sig i saker.

Idag ska vi träffas hela mammagruppen, det var ett bra tag sedan nu. Det känns skönt att få surra av sig lite och det ska bli så roligt att se dom andra småttingarna. Melker ser vi ju titt som tätt i och för sig. Nu kryper nog dom flesta, så det lär bli full rulle att hålla rätt på dom. Det brukar kunna bli lite gråt och tandagnisslan. Det är ju så svårt att låta bli att smaka, känna och slita i sina kompisar.