Lycka

Jag älskar min son så fruktansvärt mycket. Han gör mig så glad när han tittar mig i ögonen för att sedan ge mig en mysig kram. Han gör mig så glad när vi leker och hans ögon glimmar av lycka. Han gör mig hel.. Självklart kan han driva mig till vansinne då och då, men det är fort glömt när det hela är över.
Jag älskar min sambo för att han sätter familjen i det främsta rummet, att se hans kärlek till sin son är underbart.
Att sitta och titta på bilder på släkt och vänner gör mig också glad. Även om man inte träffar dem så ofta så har var och en av dem ett eget rum i mitt hjärta.
Även sambons familj och släkt värderar jag högt, dem finns också i mitt hjärta. Jag är så glad att alla finns i mitt liv, dock vet jag hur fort det kan gå att förlora någon nära. Att åldern driver oss till döds är vi undermedvetet beredda på, självklart gör det jävulskt ont ändå, men när något barn/ung människa dör så blir det på ett annat sätt.Det blir ett trauma. Hela ens liv förändras. Det formar ens liv i framtiden, man får andra värderingar och tankesätt. . Vår släkt har kommit varandra närmare erfter allt som hänt. Vi har ett särskilt band, ett speciellt sätt att se på varandra. Blickar kan säga mer än ord. Jag älskar dom...