William från Vilhelmina besökte Wilhelmina

Som vanligt så blir det rätt långt mellan gångerna jag skriver. Men jag ska bli bättre.

Jag har varit i bjurholm ett tag, for på tisdagen efter babysimet och kom hem på lördag eftermiddag. Som vanligt är jag mest stressad när jag är där, det är ju så många man vill träffa. Samtidigt är det så skönt att bara vara hemma hos mamma och pappa. Det var iaf roligt att vara där! Bra för William med lite kvalitetstid med mormor och morfar. Vi var och hälsade på i Erikas nya hus också, dett blev super bra. William tyckte det va roligt att träffa Mikael, han såg så farcinerad ut. Mikael var så försiktig och go' med han också. "bebis, kom, kooom milliam". Han ville ju visa alla sina saker så det va nog lite frusternade att william inte kunde springa efter honom. Vi var även och hälsade på lilla Wilhelmina som det var full fart på. William var dock inte på hugget utan var lite avvaktande för ovanlighetens skull. Men jag tror han mjuknade lite på slutet.

Något stort som har hänt är att William kan gå, utan stöd!! Jag har så svårt att förstå det. Han började med att ta några steg mellan mig och oskar när vi satt mittemot varandra, sen har man kunna ställa ner honom och då tar han några steg framåt. Igår fick vi fint besök av Marika och Melker, och då gick han mot Marika under en rätt lång stund sen vände han lite på sig och gick till bordet. På kvällen står han vid gästsängen då han plötsligt bara går till skrivbordet som är ungefär 1 1/2 meter bort. Sen fortsatta de på det viset hela kvällen. Han vill ju helst ha någon form av stöd när han går omkring, han går vid möbler och väggar eller så vill han att man håller honom i handen. Men han vet att han kan! Men jag är glad att han vet om sina begränsningar. Men ännu så går han inte direkt runt i huset, utan han tar sig fram genom att krypa eller gå och hålla i sig i saker.

Idag ska vi träffas hela mammagruppen, det var ett bra tag sedan nu. Det känns skönt att få surra av sig lite och det ska bli så roligt att se dom andra småttingarna. Melker ser vi ju titt som tätt i och för sig. Nu kryper nog dom flesta, så det lär bli full rulle att hålla rätt på dom. Det brukar kunna bli lite gråt och tandagnisslan. Det är ju så svårt att låta bli att smaka, känna och slita i sina kompisar.