Han är nog min bäste vän..

Vilket häligt väder det var igår! Humöret åker genast i topp. Det känns som jag har så mycket att skriva så jag vet inte ens var jag ska börja. Så just därför struntar jag i det.

Förrförra helgen spenderades i Bjurholm. Båtrodd, snusa bebis, besök i Anna och Robert stuga, kalas för farfar och en massa mer.
Midsommarafton tillbringades i Storsele med trevligt sällskap, mat och dryck. William ville absolut inte somna där så halv elva åkte vi hem med en trött William. Och en trött sambo.... Men gud så skönt det är att köra bil i lugn och ro! Alldeles tyst och inte en bil mötte vi. I vanliga fall så sjunger jag och William ikapp med Moraträsk, haha.

I veckan ser jag framemot fint väder så vi kan vara ute hela dagarna. Det är vi ju i och för sig annars också, men det är ju så mycket roligare när det är varmt och skönt. idag kommer nog Marika och Melker och hälsar på sen skulle vi kanske till Lövliden och bada en sväng också var det inplanera med vi skikkap nog det då väfret blev så trist idag. På onsdag far vi och skjuter oss godkända för björnjakten. Tydligen måste man visa att man klarar av att träffa en stillastående björntavla för att få jaga björn i höst!? Konstigt tycker jag, men med närmare eftertanke så är det bra. Det skadar ju absolut inte! En skadeskjuten björn är inget att leka med. På lördag är det bröllop och jag längtar!! Oj, vad fina dom kommer vara.

Direkt William hör en hund som skäller eller bara låter så höjer han pekfingret och säger "tytt!". (Tyst alltså) En dag då vi var på väg in på affären i sakta mak (william ska numera alltid gå själv när vi vistas på samhället) så möter vi en dam med en liten hud som skäller lite när vi går förbi den. William blåser upp sig och hytter med pekfingret och säger "tytt" med en bekymrad min. Damen blev lite förvånad och fick sig ett gott skratt.

Jag tycker det är viktigt att visa barnen alla sort känslor, till en viss gräns naturligtvis. Men de viktiga med det hela är att visa att vad man än har för känsla så går det över. Är jag arg, ledsen, trött eller less så måste jag tydligt visa att det tar bara en stund så är det över. Och att det inte är barnets fel!! Även om jag har blivit trött och less pga barnet så är det ändå inte barnets fel. Svårt att förklara.. de va nåt tag sedan då vi satt och lekte i hans rum och tankarna flög iväg och jag blev ledsen. Då ställde sig William upp och tittade på mig med en blick som inte går att beskriva. Sen kom han och gav mig en kram som var så varm och omfamnande att tårarna genast byttes ut till glädjetårar. Det var precis som han ville säga att det ordnar sig mamma. Det ultimata är väl inte att ens barn tröstar en med det var så himla fint, när han släppte taget om mig så började vi busa med varann och hade så kul. Det var ett bevis på att efter regn kommer solsken, och HAN fick se det. Det var verkligen ett litet ögenblick att minnas. Min älskade pojk!