Nu är det vinter! Och det känns bra, hellre för kallt än blia den här månaden. Förra veckan när jag for på jobbet hade vi -31 grader en morgon. I Malgovik där Williams förskola är var det -34. Jag träffade en som varit i Klimpfjäll, och där hade dom haft -41 som mest. Det är lite väl kallt!

På onsdag har vi pysselkväll i Fianberg, myspys. På torsdagmorgon åker vi till Bjurholm och fira jul hos min farbror och på juldagen ska vi träffas hos min moster i Botsmark. Jag längtar!

God Jul på er! :)

Jag är väldigt dålig på att skriva här. Men nån gång ibland så måste jag ju ta mig i kragen :)

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag kan ju börja med att det känns bra att det vankas jul snart! William har fått en egen liten skoter så just nu är det de ända som gäller. Han blev helt plötsligt så mycket äldre när jag såg honom köra första gången. Och nästa fredag ska hans förskola ha luciatåg så det ska bli jättemysigt att få se det! Om det nu funkar med att jag kan korta av min jobbdag, eller eventuellt byta pass.
Såhär kring jul så går det ju självklart mycket tankar till nära och kära.. Och allt som hänt under livets gång. Jag önskar jag kunde samla ihop alla och rå om dom över hela julhelgen! Men det är ju inte så lätt..

Näe, detta går inte! Jag får försöka imorgon igen :)
Godnatt!

"Det är ljuvligt att ha barn, men tröttsamt. Efter en hel helg med Charlie är jag mycket tröttare än vad jag är efter en hel arbetsvecka. Det kan ni tänka på, alla ni män som kommer hem om kvällarna och blir sura på att era mammalediga fruar inte har tagit undan disken. Det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och det är rena semestern att jobba. Det är oförskämt och oförstående av männen att bli sura på sådana saker. Ert resonemang är att eftersom de är hemma hela dagarna så kan det väl inte vara så mycket begärt att de också gör det ena och det andra i hemmet. Men oftast är det för mycket begärt. Ni män som går runt och gnäller när ni kommer hem har inte förstått vad det innebär att ta hand om en bebis. Ni kanske inte är så närvarande som ni borde vara. Ni kanske borde tänka på det istället för att gå runt och klaga."
-Alex Schulman

Till mina nära som har bebisar/barn hemma. Visst är det underbart!? Men det går inte att komma ifrån att man ibland står där med barnet på axeln, stekspaden i andra handen, överkokta potatisar, telefonen som ringer och hjärnan går på högvarv för att man inte sovit på ett par, tre nätter..
Alex Schulman vände sig till de arbetande männen, men jag tycker man ska ta det till sig själv. Att man gör ett jättebra jobb! Det är inte ledighet att vara föräldraledig, det är ett jobb. Världens bästa jobb! Man ska inte försöka vara världens super-mamma, det är man ändå.

Självklart är det många män som inte förstår vad det innebär. Så är det.. Många män anser att det är kvinnans jobb trots att vi lever på 2000-talet och har ett jämlikt samhälle, många män vill inte förstå, många män har aldrig prövat på situationen att vara själv med ett barn, många tror att det är mycket lättare för kvinnan. Men jag tror ändå att idag så är båda föräldrarna lika mycket föräldrar. Männen vill vara med sina barn och få en egen relation, vara en förebild och framförallt ta tillvara på all den tid och kärlek man får av barnet. Männen förstår kvinnans behov av att få jobba, göra karriär. Jag tror och hoppas att det är så idag. Att vi har insett att både mamman och pappan är lika mycket föräldrar.

Nu var det länge sen..

Ja det var det verkligen!
Det har varit mycket nu. Jag har börjar jobba lite smått och det är verkligen jättekul, dock känner jag ju en viss seperationsångest från min lilla guldklimp. Han har ju varit med mig dygnet runt tidigare och nu kan det bli så att jag kanske får umgås med honom två timmar innan det är läggdags vissa dagar. Jag är ju inte rikigt van det. Men det går jättebra!

Det är höst och det är inte så mycket annat än jakt som hägrar just nu. Andra älgjakts veckan bodde vi mestadels i Storsele med familjen Johansson och några fler från Skellefteå, så mysigt vi hade. Eva och Sandra passade William ibland så jag också fick vistas i skogen. Kvällarna blev det massa surr.

Snön har ju som sagt lagt sig här och en som är glad över det är William! och även jag då jag tycker att det blir å mycket renare. Fast egentligen är det ju inte bra eftersom marken inte får frysa till ordentligt. Vi åker bob, åker spark, smakar på snön och blir förbannade över att det är så bökigt att ta sig fram när man har så mycket kläder.

För två helger sedan åkte William på utflykt med farmor, sina fastrar och kusin till Östersund på badhuset. Han hade haft jätteskoj! Det verkar vara ett badhus som passar de yngre barnen.

Marika och hennes familj har flyttat till en jättefin lägenhet där vi redan hunnit vistats en hel del. Hon bjuder på massa gott varenda gång vi kommer, och skickar även med oss nybakt bröd hem! Marika är en bra vän, hon lyssnar när jag behöver få prata av mig.

Jag lägger ut en bild på William från hans 1-årsdag, tycker den är så fin. Han är djupt koncentrerad på att träffa spiken.

hjälpredan-direktören-charmtrollet

Paus

Jag har som tappat suget på att skriva här. Kanske är det trots allt bättre att skriva bara för sig själv. Jag valde att starta en blogg för att mina nära och kära skulle kunna ta del av vår vardag/våra upplevelser. Det skulle aldrig falla mig in att skriva/diskutera om andras liv i min blogg, då har ju syftet med bloggen hamnat på en helt annan nivå och det är respektlöst. Därför tänker jag lämna det här med bloggar.

Fokus

Ibland tappar man den röda tråden. Man går på automatik och glömmer bort det viktiga i livet, framförallt sig själv. När sätter man sig själv i första hand?! Jag gör det sällan men känner nu att jag kanske borde göra det ibland.





Min älskade skatt..

Inskolningen går bättre än bra! William tycker det är jättekul med alla barn och alla leksaker. Dock är jag väl medveten om att ett bakslag kan komma närsomhelst, för det gör det alltid. Det kan lika gärna bli imorgon eller om några månader. Det är en trygghet för mig att veta vad det är för ställe han är på, vad de har för tillvägagångssätt, hur de jobbar, vad de jobbar med osv.
Jag har varit med om många inskolningar och barn som gråter förtvivlat när de blir lämnade- men nu är det ju mitt eget barn det handlar om!! Säkerligen kommer det kännas i mammahjärtat om han inte vill bli lämnad, och det ända jag kan göra är att gå. Men samtidigt vet jag att han förmodligen hittat nåt roligt att göra innan jag ens hunnit starta bilen. För så brukar det vara, när föräldern väl farit så lugnar det ner sig.
Idag efter ca 1/2 timme sa jag hejdå och gick ut genom dörren (han brydde sig inte)jag gick upp och läste tidningen och drack kaffe och sedan tillbaka. Då fick jag höra att det gick jättebra så då gick jag upp igen och var där säkert en timma. Han var inte heller särskilt brydd nä jag kom tillbaka. Förmodligen kan det bli mer jobbigt då han inser att jag kommer att lämna honom där för att sedan komma tillbaka mycket senare. Nu är ju allting så nytt också så då är det väl extra spännande allting.

Oj, vad jag surrar på om en tråkig inskolning! Men jag tycker det är så roligt att se reaktioner hos barn och hur de fungerar i olika situationer. Det känns verkligen kul att få börja jobba igen haha! Jag behöver stimulans jag med, just nu går allt ut på att ge William den stimulans han behöver och då blir det inte mycket kvar till mig själv.. Arbetskamrater och ett liv utanför hemmet har jag börjat längta efter nu. Men samtidigt värdesätter jag den här tiden med William så oerhört mycket också.. svårt läge! Det ultimata vore väl om man klarade sig på att jobba 50%, då får man lika mycket av båda.

Fågeljakten har börjat och jag skulle absolut inte ha något emot att få smyga i skogen en dag som denna, jättehärligt väder.

Typiskt typiskt typiskt!
Idag kl.10 skulle vi åka och hälsa på förskolan för första gången, eller vi har ju varit dit några gånger och hälsat på men inte i inskolningsynpunkt. allt gick så himla smidigt till en början. Inte nån vidare stress som det brukar vara då man ska passa en tid. Om det ska krångla nån gång så är det ju alltid när man har en tid att passa! Så är det med de små barna-liven. William somnade till och jag väckte honom efter 20 minuter för att vi skulle hinna äta lite frukt innan vi skulle åka. Det var lika bra att låta han sussa en stund så han skulle vara pigg när vi kom till förskolan. När vi sätter oss i blien så behagar bilen inte att starta. Jag ringde dit och sa atvi kommer imorgon istället.. Åååh, jag som hade sett framemot att få se hur William skulle bete sig där. Nu vr det ju ett tag sen vi var på öppna förskolan. Och såklart såg jag ju framemot att få träffa mina gamla arbetskamrater. Jaja vi ska ju dit imorn! Jag blir bara så grämen över att det alltid ska strula när det är nåt.

Jag skulle vilja börja på en bok snart, men vet inte rikigt om jag har tid. Det känns som all ledig tid går åt att städa undan och göra massa måsten. Sen vet jag inte av någon bra bok nu heller. Tips!?

Willam under olika skedeni livet. Underligt att alla våra fotaon endast är på William:) Men det är ju inte så konstigt eftersom han är mitt charmtroll, och jag fastar ju aldrig på bild heller så det är inte lönt att fota mig.

KARIN!

Den helgen kommer jag att vara i Bjurholm- alltså 11-13 sep..!
Beroende på när William ska inskolas kanske jag kommer att vara där under veckan också, eller veckan efter. Vi borde pratas vid och bestämma mera snart så det passar för alla. Jag har dock lovat att vara i ottervattnet och jaga men det kanske räcker med bara en dag där , och då är det ju också bara förmiddagen. Vi får styra upp detta! :)

Förövrigt så har mina föräldrar varit här sen i torsdags och har just åkt hem,
Fredagen va William hemma med mormor och vi andra for på björnjakt. Jag njöt för fulla muggar där jag satt på en myr vid en gammal ark och kokade kaffe och solen värmde i den annars kalla luften. Ingen björn fälld, men en del spänning fick vi vara med om. Härligt!
Ikväll har vi fått middag i Lövliden, hemskt gott va det! Nu sover lilleman och jag ska röja undan.

Länge sen

Men nu ska det bli bättring med det.

Det har varit mycket sista tiden. Älsklingsbarnet har fått ta bort sitt hemska gips! jätte skönt. Oskar ha blivit morbror för första gången, William har fått sin första kusin och hon är jättesöt lilla Ella!
Vi har varit på ett bröllop som var helt fantastiskt! Allt blev perfekt! Jag och Erika fick äran att vara tärnor medan Roberts bror var bestman. Det var riktigt storslaget, en dag att minnas. Jag hoppas jag får tag i några bilder snart! I fredags fick jag även licensen jag sökt för bössan så nu är det fulländat också!


Bilden har jag tagit av Anna, i väntan på mina egna :)

Fullt upp

Imorgonbitti bär det av till Lycksele för att försäkra oss om att benen ligger rätt i lillgubbens arm. Gör de det så åker vi glatt hemåt igen, annars bär det av mot Umeå där det blir operation.

Om allt går vägen där så åker vi till Fäviken gamefair (http://www.favikengamefair.com) i helgen. Mina föräldrar och min bror med respektive följer också med, det blir nog jättekul bara det inte regnar precis hela helgen. Väderprognoserna ser inte direkt lovande ut.. Men vi får komma hemifrån! Det känns skönt.

I måndags hade vi möhippa för Världens bästa Anna, och det blev lyckat tillslut, efter alla omständigheter :) Vi hade det så himla mysigt. Det är snart dax för bröllopet, jag längtar verkligen.

Om inte min käre sambo blir alltför sen ikväll så tänker jag ge mig ut med Sally en sväng och skingra tankarna. Jag kan inte komma ifrån att vara nervös inför morgondagen, jag vill verkligen inte utsätta lillgubben för samma sak ännu en gång.

Lillgubben läser mammas bok med största allvar

obesvarade samtal och sms och sjukhus

Ja, alla ni som ringt och skickat sms de senaste dagarna ska få en förklaring om varför jag inte svarat. Eftersom försäkringskassan inte behagat att betala ut föräldrapengar till mig sedan majmånad så har jag helt enkelt använt hemtelefonen den senaste tiden.
Och nu dom senaste dagarna har jag inte varit hemma pga av vi var tvungen att åka till Umeå och göra om hela proceduren med Williams arm... På återbesöket i Lycksele såg dom att benet i armen hade bångat till sig, så det blev raka vägen till Umeå därifrån.
Operationen skulle ske på kvällen så William fick varken äta eller dricka. Hux flux så blev det ändringar att det skulle ske på morgonen istället..
Inne på operation så upptäckte dom att nålen inte satt som den skulle så det blev tvära ändringar att han skulle sövas genom mask istället. Så fruktansvärt hemskt! En fick våldhålla masken mot anstiktet medan vi andra fick hålla i hans kropp, han skrek tills han somnade och jag blev utskickad snabbt som ögat. Man känner sig otroligt maktlös, tårarna spröt även denna gång.. Förra gången han sövdes fick han ryckningar och blev helkonstig, men det var nästan värre den här gången eftersom han var så panikslagen och rädd. Det slapp han ju första gången..
Efter en timma gick vi till uppvaket och väntade på att han skulle vakna. Eftersom dom ändrade planerna och bara rättade till benen så behövde vi inte ligga kvar till måndag som det var tänkt utan vi kom hem igårkväll och det är ju alltid skönt att vara hemma.
På torsdag åker vi till Lycksele för att se hur det ser ut, och jag ber till gudarna att det inte blivit samma sak igen. Då blir det åter en resa till Umeå......

Min födelsedag kommer alltså att tillbringas på ett lasarett. Förhoppnigsvis får jag den bästa presenten där också, ett besked om att Williams arm ligger rätt och att den växer ihop som den ska! :)

(Nu hoppas jag att jag får pengar snart, så jag kan svara på era sms!)

titta hit och dit!

William har sagt "titta" länge, men nu har han börjar med "titta här" och "titta där". Så nu får vi gå runt och titta på i princip allt :) Han säger även "vovve där/här". Imorse när vi låg i mös i sängen så säger han "mamma här" och klappar mig på axeln. Det är så roligt att det värmer i hjärtat.

Det har varit lite turbulent på sistonde eftersom lilleman klättrade och bröt armen i torsdags... Jätteotäckt! tänk om man på något vis hade kunnat ta över hans smärta, så han slapp den. Men han har varit jätteduktig på alla vis, och när han vaknade ur narkosen såg vi direkt att han hade mindre ont. Det tog inte nån lång stund innan han var nere på golvet och spexade. Sen vi kom hem har han varit precis som vanligt, det finns ingen stopp på ungen! Jag följer som en hök efter honom så han inte ska hitta på någon bus. Efterdom han har gips från axeln och ner kan han inte använda armen särskilt bra och det blir såklart tio gånger svårare att ta emot sig när han snubblar. Men jag är så glad att han inte har ont nu, han bryr sig inte ens om armen. Men det kan ju bli värre när det börjar läka ihop riktigt.. och om det blir varmare väder.

Tänk att på bara några sekunder kan livet förändras helt och hållet. På bara några sekunder har man blivit överkörd, överfallen eller drunknat. Det är just dom där sekunderna som är svår att rå över. Det är sånt som händer, men det är lika jävligt för det.

Min älskade pojk, tänk vad mycket som kommer hinna hända under hans uppväxt. Ojojoj, som tur är så är han en kämpe och tar allt med en klackspark. Det ända jag kan göra är att finnas hos honom, och det är väl det bästa man kan göra.

Han är nog min bäste vän..

Vilket häligt väder det var igår! Humöret åker genast i topp. Det känns som jag har så mycket att skriva så jag vet inte ens var jag ska börja. Så just därför struntar jag i det.

Förrförra helgen spenderades i Bjurholm. Båtrodd, snusa bebis, besök i Anna och Robert stuga, kalas för farfar och en massa mer.
Midsommarafton tillbringades i Storsele med trevligt sällskap, mat och dryck. William ville absolut inte somna där så halv elva åkte vi hem med en trött William. Och en trött sambo.... Men gud så skönt det är att köra bil i lugn och ro! Alldeles tyst och inte en bil mötte vi. I vanliga fall så sjunger jag och William ikapp med Moraträsk, haha.

I veckan ser jag framemot fint väder så vi kan vara ute hela dagarna. Det är vi ju i och för sig annars också, men det är ju så mycket roligare när det är varmt och skönt. idag kommer nog Marika och Melker och hälsar på sen skulle vi kanske till Lövliden och bada en sväng också var det inplanera med vi skikkap nog det då väfret blev så trist idag. På onsdag far vi och skjuter oss godkända för björnjakten. Tydligen måste man visa att man klarar av att träffa en stillastående björntavla för att få jaga björn i höst!? Konstigt tycker jag, men med närmare eftertanke så är det bra. Det skadar ju absolut inte! En skadeskjuten björn är inget att leka med. På lördag är det bröllop och jag längtar!! Oj, vad fina dom kommer vara.

Direkt William hör en hund som skäller eller bara låter så höjer han pekfingret och säger "tytt!". (Tyst alltså) En dag då vi var på väg in på affären i sakta mak (william ska numera alltid gå själv när vi vistas på samhället) så möter vi en dam med en liten hud som skäller lite när vi går förbi den. William blåser upp sig och hytter med pekfingret och säger "tytt" med en bekymrad min. Damen blev lite förvånad och fick sig ett gott skratt.

Jag tycker det är viktigt att visa barnen alla sort känslor, till en viss gräns naturligtvis. Men de viktiga med det hela är att visa att vad man än har för känsla så går det över. Är jag arg, ledsen, trött eller less så måste jag tydligt visa att det tar bara en stund så är det över. Och att det inte är barnets fel!! Även om jag har blivit trött och less pga barnet så är det ändå inte barnets fel. Svårt att förklara.. de va nåt tag sedan då vi satt och lekte i hans rum och tankarna flög iväg och jag blev ledsen. Då ställde sig William upp och tittade på mig med en blick som inte går att beskriva. Sen kom han och gav mig en kram som var så varm och omfamnande att tårarna genast byttes ut till glädjetårar. Det var precis som han ville säga att det ordnar sig mamma. Det ultimata är väl inte att ens barn tröstar en med det var så himla fint, när han släppte taget om mig så började vi busa med varann och hade så kul. Det var ett bevis på att efter regn kommer solsken, och HAN fick se det. Det var verkligen ett litet ögenblick att minnas. Min älskade pojk!

Listig som en räv

Idag tar kusin Kim och även Oskars syster studenten! Grattis till er! Synd bara att vi inte kunde vara där och ta del av deras firande..

I helgen åker vi till Bjurholm. Roligt, men jag har en känsla av att det kommer gå alldeles för fort. På lördag är det båtrodd och lite annat, och på söndag är det kalas för farfar.
Nu är öppna förskolan stängd för sommaren och vi saknar att kunna gå dit och leka. Helt plötsligt har vi inte så mycket att göra på veckorna längre! Tycker alltid vi har haft fullt upp men nu har det som dött av med aktiviteter.. Tråkigt.

För någon kväll sedan gick jag in i köket för att dricka ett vattenglas innan det var dags för sängen. Jag fick då se grannens katt sitta på vägen, och plötsligt kommer en räv upp ifran dikeskanten. Han lägger sig på vägen bara en bit fån katten, och katten sitter kvar. Räven gjorde naturligtvis så för att lura katten att han var svårt skadad så katten skulle våga sig på att närma sig den. På så vis blir det lättare för honom att nypa katten. Jag sprang ut och räven hörde mig och försvann.
Ringde till grannen och sa att räven är nog sugen på deras katt, så han ropade in den. Han berättade att katten suttit i fönstret en kväll och hade helt plötsligt blivit tokig och hoppat på dörrhantaget och sprungit ut, dom hade då kollat i fönstret och fått se deras katt jaga iväg räven. Så jag undrar egentligen vem som ska vara rädd för vem!?

Bilden är tagen från vk

Jonna
Erika Norberg och Mats-Åke Jakobsson, Bjurholm, fick den 6 maj på Umeå BB en flicka, Jonna, som vägde 3 470 gram och var 51 cm lång. Storebror heter Mikael.


Finast i tidningen den 5 Juni var helt klart dessa underbara människor :)
Jag blir så glad när jag får se Erika le, och varm i hjärtat när det känns som Mikael tittar mig rakt i ögonen. Lika varm i hjärtat blir jag när han säger Maliing, eller när jag ska fara och han säger "ses sen, pusspuss". Rara unge! Och i helgen ska jag få se lilla Jonna för fösta gången, så himla roligt!

Nu var det ett tag sen igen. Inga bilder än heller.

Helgen spenderades utanför skellefeå, kanonväder. En rikig toppenhelg! Dock tog det nästan fyra timmar dit och lilldrängen var vaken hela tiden. Vi stannade och köpte glass i lycksele sen var det raka vägen. Middagen stod serverad när vi kom dit och det var verkligen behövligt. Supergod Porterstek och potatisgratäng. Deras dotter fick agera barnpassare hela tiden. Hon proppsade på att jag skulle väcka henne när william vaknade på morgonen så skulle hon ta hand om honom så vi fick sova. Det kändes lite taskigt att smyga in på hennes rum kl.6 på morgonen och väcka henne, då hon satt uppe minst lika länge som mig kvällen innan. Jag tror jag gick och la mig vid halv ett. Men i alla fall så studsade hon upp ur sängen! Klart hon tyckte det var roligt. Under höstens älgjakt så har hon redan planerat in att hon ska vara med william medan vi jagar och dom är i Storsele. Inte dåligt :) Inte heller illa för att vara en 11-åring tycker jag, i den åldern ha många så mycket annat för sig.
På hemvägen stannade vi hos min moster som bor utanför Norsjö och fick lunch och tårta. Det var ju faktiskt morsdag i söndags! Nog för att det bara var jag i vår familj som verkade uppmärksamma det.. Jag hade aldrig varit till henne sedan hon flyttade dit så det va verkligen på tiden! Jättefint bodde dom och dom hade precis ett sådant växthus jag vill ha..

William är med farmor i fianberg, och jag får panik över alla saker jag ska hinna göra. Ikväll är det också hundkursen.

Just det, i helgen kommer min kusin och hennes karl hit och hälsar på :) Dom skulle hälsa på en gammal kompis här i vilhelmina så då passar dom på att komma och äta här innan dom far hem. Uppskattat, då alla vi kusiner ses så sällan numera. Men i sommar få det bli ändring på det. Hoppas jag! Alla har ju så fullt upp med sitt, så det är så svårt att det ska passa in.

Jag är ute efter en bärstol så om ni har någon över så hör av er. Jag har bestämt mig för att köpa begagnat då dom är så pass dyr ny. Jag hade aldrig sett dessa moderna modeller, dom verkar ju jätte bekväma. Men som sagt så nöjer jag mig med en gammal hederlig bärstol. Helst med tilhörande regnskydd/tak.


Nej nu ropar dammråttorna på mig så det är bäst att sätta fart.

Williams födelsedag

Igår var det den 17 maj, vilket betyder att William blev 1 år! Kl.11.53 närmare bestämt. Ojojoj, ett år har gått med lillemannen. Otroligt! Tycker det har gått så fort men samtidigt känns det som han alltid funnits här hos oss.
Dagen firades med ballonger, tutor och tårta. Och besök förstås! Mormor och morfar fick han ta hand om hela helgen. Dagen var lyckad och William blev slut på efter allt.

Bilder kommer sen

Karin...

.. hon är så modig som har gett sig ut på äventyr i världen som journalist. Hon får se nya, spännande, vackra platser men får även se det inte allt för glamorösa.. Hon träffar krigets offer och förövare. Hon får höra fruktansvärda berättelser som hon aldrig kommer glömma. Jag hoppas att det hon skriver kommer nå alla oss som inte har en aning om vad det är som händer där borta. Det är så roligt att få läsa hennes blogg, så man vet att hon lever och vad hon gör. (dock har jag försökt kommentera där 1000 gånger men verkar aldrig lyckas...) http://marklundskarin.wordpress.com/

SÄLJES!

Nu ska vi sälja bort saker som bara står och tar plats.

*Vitrinskåp. Litet och nätt, jättefint som jag gärna skulle haft kvar om vi haft plats.

*Soffbord. Ganska så stort i trä.

*TV-bänk. Liten i furu.

*Stereoskåp. Vet inte vad man ska kalla det egentligen. Svart skåp med glasskiva överst och glasdörr. Vi hade vinylplattor och en gigantisk sterio i en sådan när jag var liten.

*Torkskåp. Jättebra.

*Mangel. Jättebra.

*Virkeskap.

*Säkert något jag inte kommer på nu, men fråga om det är något ni är ute efter så kanske vi har det! Eftersom dom vi köpte huset av lämnade en hel del så har vi saker så det blir över.

Hör av er!

Cykeltur

Morgonen bjöd på en rikigt härlig cykeltur, William älskar att sitta där bak i sin stol och titta. Ibland när man kör i nå gropar, eller där det är rikigt mycket grus så börjar han genast brumma. När vi kom tillbaka efter att ha träffat några morgonpigga och hurtiga grannar och parkerade hemma så tyckte William ändå att vi inte cyklat nog, han blev skitsur och skulle bara upp på cykeln.. Tillslut satt han sig och tjurade och försökte ta på sig hjälmen själv..

Jag fick en sån härlig känsla idag.. Det är så skönt att sommaren är på väg så det blir lite liv och rörelse här i byn. En granne hade kapat ner ETT träd, och hade därmed försäkrat sig om att årsveden var avklarad. Hmm.. Vi pratade en stund med honom och hans hund sen fortsatte vi. Efter vägen satt en järpe som vi kom otroligt nära, William fick syn på honom och tittade länge. Bara några meter ifrån oss flaxade en tjäderhöna iväg. Vi hann bara en liten bit så överaskas vi av ett gäng orrhönor. Skogen känns så levande när man får se så många olika arter på samma ställe.

Ikväll är det andra träffen på hundkursen. Jag gruvar mig! Fick veta sist, då det bara var teori, att det bara är chiauauer minipudlar och liknade. Där kommer jag att komma med en valpig stor rysstövare som inte vet var hon har sina ben ens. Men det går nog bra. Inkallningen fungerar, alla kommandon som nej-hit-sitt fungerar. Men det återstår att se hur det fungerar när det är 8 andra hundar där. Hon har nog aldrig sett så små hundar, hon kanske får för sig att det är katter. Men jag ser framemot det! Träning ger färdighet och jag hoppas på bra resultat.

På söndag vankas det kalas och min lilla bebis blir nu stor på rikigt, 1 år. Jag har ingen aning om vilka som kommer men dörren står öppen så det är bara att komma.

Mekaniker

William tyckte nog det var lite väl blåsigt imorse så han stegade in i garaget. Där låg en verktygslåda full med grejer. Den är nu inte lägre fylld med grejer, utan dom är spridda lite var stans. jag förmodar att pappan i huset inte kommer uppskatta detta, så jag ska nu strax gå och återställa detta. Efter att jag nu suttit och läst lite om hur man monterar fast bilbarnstolen ska jag gå ut och göra ett nytt försök. Jag förstår inte att det ska vara så krångligt!

Det jag egentligen ville säga var Grattis min älskade vän till lillpigan Jonna! Grattiskram även till min älskade gudson Mikael som har blivit storebror!

Fredag

William ville gå ut innan frukost, så han började med att ta på sig min mössa för att sedan försöka få på sig skor. Han fick inte på sig dom så han gick och hämtade sin jacka och ville att jag skulle ta på honom den. Han är för söt!

Tidigare i veckan satt han framför spegeln med hårtorken och borsten och höll på med sitt hår. Han hade tidigare noterat att hårtorken lever om så självklart va han tvungen att låta också.

Ikväll är det avslutningsmiddag med kursdeltagarna, vilket jag helt hade glömt bort. Dock blir det bara att äta och sen hemfärd för mig. Antar att de andra har planer på något annat senare.

Fin dag!

En fin dag idag, inga planer alls förutom att åka in och handla lite kanske. Igår va vi på öppnaförskolan en stund sedan for vi och träffade Maria. William var super trött så vi skippade att gå in på affären och for hem istället.

När jag lagt William nu på förmiddagen så kokade jag kaffe så jag skulle ha medan jag satt i försäkringskassans kö. Men endast 3 minuter fick jag vänta! Dock fdick jag prata med en något förvirrad kvinna som inte kunde förklara en gnutta pedagogiskt för mig det jag inte förstod. Jag sa gång på gång att jag förstår inte hur detta fungerar! Jag måste förstå helt klart för att jag ska kunna fortsätta planera min föräldraledighet (ledighet??? jag vill inte kalla det ledighet). Då jag inte vet hur sommaren kommer se ut ännu. Äsch tillslut avslutade jag, jag får ringa igen och hoppas på att någon annan tar emot mitt samtal.

Lilleman sover nu, sen blir det lunch och antagligen går vi ut och leker. Sonen ska bara vara ute hela tiden och när man går in står han och rycker och gnäller vid grinden. Vi ska nog gå över till grannen och hämta deras gamla mini-skottkärra som han fått.

Valborgsmässoafton tillbringade vi hos svärföräldrarna där vi åt grillat, och glass med jordgubbar. Jättegott! Det blev en tidig kväll.

På fredagen kom mina föräldrar. Senare under dagen kom skellefteå-besöket och fikade, med sig hade dom även en fullproppad kasse med kläder. 6 eller 7 par byxor, 12 överdelar, en fleecejacka och en riktigt fin vinteroverall. Allt till william. Eva hade varit på bytardagar och fyndade allt detta för ynka 300kr. Dessutom hade dom även med sig födelsedagspresent.

Vi grillade på fredagen, segkött från ica. Aldrig mer köper jag kött, vi har ju fulla frysen. Det gäller bara att komma på det i tid så det hinner marineras.
Vi var på domus och William fick åka i bilen som sitter fast på kundvagnen, han tyckte det va jätte kul och satt där stilla och snällt hela tiden. Jag tror jag måste börja handla där istället. Det är ju mycket lättare att ta sig fram med vagnen där än på ica. Jag tro det är mindre folk där också. Det tål att tänkas på.
På lördagkväll blev det Krogen för oss. Vi blev så sugna när det ringde folk och frågade oss, så vi följde med. Mormor och morfar tog hand om William, så dom hade det nog bra här hemma. Klockan 22 kände jag att jag ville hem! Lägga sig i soffan, äta gotta och glo på tv. Det känns alltid så roligt INNAN man far ut, men sen då man väl farit hemifrån så känns det som att man hellre kunnat stanna hemma. Men visst var det trevligt! Det kan ju faktiskt vara kul att gå ut då och då. Se lite folk och höra annat skrik än barnskrik. Men nu har vi haaft en ute-kväll, så nu klarar vi oss ett braaa tag framöver.

I helgen har också vedhögen kapats, klyvits och staplats! Jätte skönt, nu är det bara litegrann kvar. Tur pappa va här och hjälpte oss.

Idag har jag inga planer alls förutom att åka och handla lite.
Jag väntar med spänning på ett telefonsamtal eller sms!

Liten blir stor...

Nu är snart lilldrängen ett år. Ett år har alltså snart gått sen vi kom hem med honom. På ett sätt känns det som han har funnits här hela tiden, men och andra sidan känns det som igår vi låg på bb.
Han är fortfarande liten, men inte en bebis.

Nu får snön skynda sig iväg, jag vill ha mera plats. William vill bara vara ute hela tiden nu när det är så behagligt i luften så jag önskade vi hade en gräsmatta att springa runt på. Det är så lättsamt att gå ut nu när det inte behövs så mycket kläder. Grillen och utemöblerna är då framtällda på altanen så nu är vi redo för en fin vår. Vår katt tycker det är jätte kul att srpinga omkring runt oss när vi är ute, William försöker hinna ikapp henne men lyckas aldrig. Det är ju så svårt att springa där det är grus och ojämt. Han tog upp en sten och skulle ge den till katten, han sträckte armen så långt han kunde medan han försökte hinna ikapp henne. Han blev så förbannad när hon bara sprang iväg! Jag räckte fram handen så han kunde ge mig stenen istället, men då blev han än mer förbannad. Inte lätt..

helgen är över

I helgen har det städats. Monterats ner hundbur i Åsele samt tittat på Ajax valpar, fick middag hos Oskars föredetta chef med familj. Dolat på här ute med allt möjligt. Och William har varit hos farmor och farfar, tack så mycket för det. Ibland behöver man egentid för att ladda om, rensa tankarna och bara vara.

Imorgon ska vi på någon informationsträff där folk från apoteket medverkar. På tisdag ska jag klippa mig.

Valborgsmässoafton är fortfarande oplanerad..! Vet inte alls vad vi ska göra.
Men 1 maj däremot så kommer mina föräldrar på morgonen, och på kvällen får vi Skellefteå-besök. Det ska bli tevligt!

Att se sig själv i tv:n hos mormor och morfar är kul!




Och att ligga på golvet med mamma är så mysigt..

Barnuppfostran

Att vara förälder är helt fantastiskt, men ibland inte det lättaste. Jag tänker ofta på hur jag är i mitt föräldraskap. Jag är ju en av de två viktigaste personerna i mitt barns liv och därför måste jag ju tänka igenom saker och ting. Det är mitt ansvar. Ju äldre barnet blir desto viktigare blir mina värderingar och tillvägagångssätt.

William testar mig för fullt när vi är ensamma här hemma. Han flinar när jag säger 'nej' och försöker om och om igen. Jag kan då bli less, men när jag tänker efter så är det hans sätt att testa mig. Därför är jag konsekvent, han ska veta att menar 'nej' då jag säger det. Men man ska inte heller missbruka ordet 'nej' för då förlorar det sin innebörd (när dom är såhär små). Ibland kan det vara bättre att avleda barnet på ett smidigt sätt. Barnen mår som bäst om dom känner respekt för sina föräldrar, det inger en trygghet. Alla barn är olika, vissa mer självständiga och "svårhanterliga" förstås. Men jag ska försöka göra allt för att mina barn ska ha respekt för mig.

När vi är osams här hemma så försöker jag hålla William utanför. Jag ser direkt på William att han blir orolig, och det ska han inte behöva bli. Därför tar vi det när han sover.
Jag dricker aldrig när jag har William, ibland kan jag ta ett glas eller två när han somnat. Men inte mer. Barn ser direkt då föräldern är påverkad och det skapar en otrygghet.

Jag vet inte om någon känner sig tillräcklig som förälder, det tror jag aldrig att man kan känna sig. Men de flesta är nog bättre föräldrar än vad dom kanske tror. Jag beundrar alla föräldrar som verkligen gör sitt bästa för sina barn, vilket de allra föräldrar gör. Jag har suttit och läst om hemska familjeförhållanden, övergrepp och sånt så det är därför jag sitter och skriver det här nu.

Williams förlossning var fruktansvärt jobbig, och även tiden efteråt. Men jag tog till mig honom från första början och kände direkt att han var min älskade efterlängtade son. Personalen sa att dom som haft en jobbig förlossning kan förknippa den smärtan med barnet och därför undermedvetet stöta bort det. Jag kunde inte alls förstå vad dom menade med det då. Men nu när jag läst om en mamma som hade dessa känslor så kan jag förstå. Därför är det så viktigt att man pratar med varandra, rätt vad det är så har man någon i sin närhet som inte mår bra. Att vara förälder ger en mycket frågor och funderingar, så dessa föräldragrupper och liknande är guld värt. Jag har fått många svar och tips när jag träffat andra föräldar genom mammagruppen eller öppna förskolan. Det är viktigt!

Jag antar att detta inlägg är en enda röra , men jag gatt skriva av mig lite.
Nu tillbaka till städningen! Trevlig helg!

Ett tag sedan

Påsken var härlig, sen bar det av till Bjurholm och det var också härligt. Men samtidigt skönt att komma hem till vardagslunken igen efter så mycket fart och fläkt.

Idag har vi haft en hemmadag, dammsugit, skurat och plockat. Men det är som vanligt inte allt för lätt när man har en dräng som absolut ska hjälpa till att hålla dammsugarslangen, och att jaga skurmoppen och försöka få tag i den är ju jätte skoj. Dock inte det lättaste när golvet är halt och man har bråttom.. Och inte tala om att det är roligt att dyka ned i den nyvikta klädhögen, eller att dra ut alla kläder som jag stoppar in i garderoben! Det är bra att han håller mig sysselsatt. Vi har också varit ute och kastat lite sten och jagat katten.

William fick åka traktor med morfar när vi var där, det var verkligen uppskattat. Skoteråkning har ju också blivit en favoritsysselsätting. Det är kul att han inte är rädd. Jag fick även se Emmas nykläckta lilla kicka när jag var där, och Linas lille grabb såg jag också en liten skymt av. Vilka SMÅ underverk! Det är sällan man får se så nyfödda bebisar. jag hade ju hoppats på att Erika skulle få värkar när vi var in till stan så jag fick vara med men den vill nog stanna inne i magen ett tag till.
Vi var även på skjutbanan och sköt lerduvor och jag blev instruerad av en mycket erfaren man precis var man ska lägga tyngden och andra bra tips. Jag har en förmåga att hålla upp höger armbåge för mycket och när han sa att det är bättre om jag håller ner den så gick det helt plötsligt mycket bättre. Jag har inte tänkt tidigare på hur viktig positionen är men nu har jag då fått klarhet i det.

Nu vaknar nog lilleman snart så jag ska lägga mig i soffan en stund.

Tack Karin för vykortet! Jättekul! Hoppas ni mår bra!

Glad påsk

Nu är påsken här och det känns lite underligt, tycker de nyss va påsk och jag var strandsatt på ett renskinn eftersom jag var höggravid och otymplig. Det ska bli så mysigt att bara ta det lugt och vara ute. Jag ska till och med köpa med mig en vinflaska.

Vi var hos läkaren igår. Dom tog blodprover på allergi hund/katt. Så nu är det bara vänta och se.. Det var inte alls roligt för lilldrängen min, eftersom dom inte hittade nån bra åder att ta blod ifrån så fick dom sticka honom om och om igen. Tillslut fick vi sätta oss och vänta i 20minuter för att sedan försöka igen. Han somnade i mitt knä under den tiden, och vaknade upp av att dom va och tryckte på armen hans igen.. Men tillslut lyckades dom! Jag kan inte rikigt tänka mig in i hur situationen skulle bli om det nu är så att han inte tål dom. Vad ska vi då göra av alla hundar. Få hoppas att det bara är katten.

Less.Ledsen.

William ha varit snorig i flera månader nu. När det är påväg att gå över så slår det till igen.. Det är ju så frusterande just att han får så svårt att andas, det är jättesvårt att somna när det är tätt och han inte kan ha nappen heller.. Igår va han jätte konstig och på kvällen hade han 39graders feber, han fick alvedon oh somnade ganska fort efter att jag lagt ner honom. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och hon lyssnade på hans andning. Hon konstaterade att han inte hade lunginflammation iaf.. Än! Men hon tyckte det var oroande att han varit snorig så mycket då han är så liten. Och när han inte har haft någon infektion i kroppen heller.
Så på måndag blir det är ringa BVC, eller vårdcentralen och begära att få komma dit.
Tänk om han är allergisk.. Fyra hundar och en katt måste då bort. Jag orkar inte ens tänka på det. Men det kanske är bättre att han är allergisk än att det är nåt annat fel, vad vet jag. Men det känns som om vårt liv skulle få en rejäl omvändning om det vore så. Svårt att kunnsa satsa på jakten om man inte har hundar. Men självklart går William i första hand! Men rätt vad det är så är det inget fel alls!!

Vad är bäst att ringa, BVC eller vårdcentralen tro? Jag tål inte långa väntetider och oengagerade människor.

Fredag

Efter en halvtimma med sin pappa instängd i sitt rum så är han nu en fullfjädrad racerförare. Allt med hjul styr han runt och låter som en motor.

Mina föräldrar kom förbi i tisdags när dom va på väg hem från fjälle, pappa skjutsade runt honom i gåvagnen och nu ska han hela tiden försöka sätta sig i den för att bli skjutsad. Dock har han hemsk svårt att sätta sig där.. han försöker på alla vis men lyckas aldrig. Det ser så roligt ut!

Han somnar nu i sin säng på kvällarna, jag sitter där inne hela tiden. Det tar sin tid men jag hoppas det år fortare och fortare med tiden. När jag lägger ner honom och han är jätte trött så blir han helt plötsligt superpigg och dolar på i sängen. Men han somnar! och det bästa av allt är att det inte är något gnäll eller gråt, han är trygg. Så pö om pö ska jag dra mig ut ur rummet och resultaten hoppas jag blir att jag bara kan lägga ner honom och gå. Det tar lite på nerverna att sitta därinne medan han håller på.. Han försöker få respons av mig genom att "sjunga" imse vimse spindel.. Han kan alla rörelser, och jag brukar sjunga. Men inte när han ska sova..

I tisdags var vi och hälsade på Melker, blev bjudna på nybakta kakor och kaffe. Gott!
I onsdags var vi på öppna föris, william såg jättenöjd ut. Sist vi var där kunde han knappt krypa så nu kunde han ju upptäcka lite mer, och leka med de andra barnen.

Vad är det med djuren?

Inatt hade räven kommit alldeles intill huset. Han hade även gått ända fram till hundhuset. Idag när jag var på väg hem från villis så kom det en ripa trippandes framför bilen och vägrade flytta på sig. Självklart steg jag ut för att ta mig en närmare titt och inte ens då ville den fly! Snabbt försökte jag slita William ur bilen för att han skulle få se den men när jag fått lös honom så hade den hunnit på andra sidan diket. Så William fick inte se den. Haha tur att vi var efter byavägen och ingen såg mig. Men jag tycker det är förvånandsvärt att så vanligtvis skygga djur inte räds ens för att jag kliver ur bilen, och vågar sig inpå huset med både människor och hundar.

Imorse fick jag en ovanligt lång sovmorgon då William inte behagade att gå upp fören 9.30! Vi som brukar vara uppe vid 6-7. Men det blev en en kväll igår så han behövde få sova ut. Frågan är bara hur denna kväll kommer att sluta. Dock sover han bara en gång idag så det kanske jämnar ut sig. Men rutinerna rubbas ju lite.

Vi har nu börjat planera för vår fjällvandring i sommar, det känns jätte kul. Letar för fullt efter en bärstol som är både lätt och funktionell.

Grattis...

... Mamma på 25-års-dagen! Eller hur var det nu!? :)

Nu är william kryare och har sovit hela natten, konstigt nog var jag helt slut på när han vaknade. Jag är inte van att sova en hel natt utan avbrott.

Det känns så skönt att det är helg nu. Veckan har varit tung då det varken blev kurs, babysim eller annat socialt..
William säger nu kisse åt katten, vovov åt hundarna, mamma åt mig, pappapa åt pappa, han håller för näborren och låter som en älg, pekar och säger titta, visar var lampan är. Kommer inte på något mer just nu. Jag börjar inse att han inte är någon bebis länge.. Eller jag intalar mig att jag gör det. Det känns så konstigt.

Framtiden....

Hur ska vi kunna stanna här i denna kommun!? Läste på vk att vilhelmina kommuns tjänstemän nu offentliggjort sitt förslag. Byskolorna läggs ner, skoleleverna flyttas till tätorten samtidigt ska grundbemanningen där sänkas. Skolbiblioteken tas bort. Gymnasieprogram tas bort. Öppna förskolan läggs ner. Familjedaghemmen minskas. Elljuspåret släcks.. 30 tjänster försvinner inom kultur- och utbildningsnämnden, 13 tjänster inom socialnämned, inom äldreomsorgen försvinner det massor.. Hus ska rivas, linjetrafik upphör. Man kan fortsätta hur långt som helst!

Jag trodde vi hade en ljus och trygg famtid här. William skulle börja förskola i Malgovik för att sedan börja förskoleklass och skola i samma by. Den förskolan, den skolan, det fritids är perfekt för mitt barn. Bra personal, fantastisk utemiljö, hemlagad mat.. Jag vill att mina barn ska gå i en byaskola. Men nu läggs dom kanske ner..

Jag hoppas att detta förslag av någon anledning inte går igenom. Vad gör vi om det gör de då!? Det är bara att sälja huset och flytta antar jag. Men det vill jag inte. Vi som inte vill bo i någon större stad, vilhelmina är nog stort i vår smak. Vi vill bo i skogen med få grannar, ha hundarna lösa, leva i naturen. Kunna gå ut och fiska utan omständigheter. Känna sina grannar. Jag vill flytta till något större hus, med ladugård i framtiden men nu trivs jag här i vårt hem.

William har varit sjuk med är nu på bättringsvägen, känns skönt. Det är så roligt nu, han går omkring i huset och ser så stor ut. Nu går han mer än han kryper, men det är klart ska man jaga katten så måste de ju gå fort så då är det lättare att krypa. Igår klev vi upp samtidigt ssom oskar for på jobbet, efter en liten stund for william in i varenda rum och sa "pappapa". när han varit överallt ställde han sig vid grinden och tittade på ytterdörren och gnällde. "pappapa". Så sött, han ville inte att pappa skulle fara.

Lycka

Jag älskar min son så fruktansvärt mycket. Han gör mig så glad när han tittar mig i ögonen för att sedan ge mig en mysig kram. Han gör mig så glad när vi leker och hans ögon glimmar av lycka. Han gör mig hel.. Självklart kan han driva mig till vansinne då och då, men det är fort glömt när det hela är över.
Jag älskar min sambo för att han sätter familjen i det främsta rummet, att se hans kärlek till sin son är underbart.
Att sitta och titta på bilder på släkt och vänner gör mig också glad. Även om man inte träffar dem så ofta så har var och en av dem ett eget rum i mitt hjärta.
Även sambons familj och släkt värderar jag högt, dem finns också i mitt hjärta. Jag är så glad att alla finns i mitt liv, dock vet jag hur fort det kan gå att förlora någon nära. Att åldern driver oss till döds är vi undermedvetet beredda på, självklart gör det jävulskt ont ändå, men när något barn/ung människa dör så blir det på ett annat sätt.Det blir ett trauma. Hela ens liv förändras. Det formar ens liv i framtiden, man får andra värderingar och tankesätt. . Vår släkt har kommit varandra närmare erfter allt som hänt. Vi har ett särskilt band, ett speciellt sätt att se på varandra. Blickar kan säga mer än ord. Jag älskar dom...

Utmanad..

Jag har blivit umanad av Marika.

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Malin
2. Ett ord på fyra bokstäver: Make
3. Flicknamn: Marianne
4. Pojknamn: Mats
5. Yrke: Montör
6. Färg: Mintgrön
7. Klädesplagg: Mössa
8. Mat: Mandelfisk
9. Sak i badrummet: Mascara
10. Plats/stad: Malmö
11. En orsak att vara sen: Minuterna går för fort
12. Något man skriker: Meeeen, sluta
13. Film: Madagaskar
14. Något man dricker: Must
16. Djur: Murmeldjur (heter de så!?)
17. Gatunamn: Magistervägen
18. Bil: Merca
19. Sång: Mamma kom hem

Jag utmanar de som vill..!

12 Mars 2009

Såhär härligt hade jag och William det igår! Så fruktansvärt härligt väder.

Vi är ju som sagt smått förkylda alla tre. Jag är inte alls pigg, men det värsta är att jag tappat rösten nästan helt. Jag gruvar mig varenda gång det ringer på hemtelefonen eftersom vi inte har någon nummerpresentatör.
William är snorig och även hostig. De två sista nätterna har han sovit jätte oroligt.. Han kanske har ont i halsen. Iaf så gav jag honom alvedon igårkväll och denna natt var ändå lite bättre än förra, då jag bara sov 2-3 timmar. Jag hoppas detta går över fort..

I helgen kommer Anna och Robert hit och jag ser framemot en helmysig helg. Jag hoppas verkligen att jag blir fort frisk så att vi kan fara ut på skotertur..



William kämpar för att få tag i påsen med kallkorv.

William från Vilhelmina besökte Wilhelmina

Som vanligt så blir det rätt långt mellan gångerna jag skriver. Men jag ska bli bättre.

Jag har varit i bjurholm ett tag, for på tisdagen efter babysimet och kom hem på lördag eftermiddag. Som vanligt är jag mest stressad när jag är där, det är ju så många man vill träffa. Samtidigt är det så skönt att bara vara hemma hos mamma och pappa. Det var iaf roligt att vara där! Bra för William med lite kvalitetstid med mormor och morfar. Vi var och hälsade på i Erikas nya hus också, dett blev super bra. William tyckte det va roligt att träffa Mikael, han såg så farcinerad ut. Mikael var så försiktig och go' med han också. "bebis, kom, kooom milliam". Han ville ju visa alla sina saker så det va nog lite frusternade att william inte kunde springa efter honom. Vi var även och hälsade på lilla Wilhelmina som det var full fart på. William var dock inte på hugget utan var lite avvaktande för ovanlighetens skull. Men jag tror han mjuknade lite på slutet.

Något stort som har hänt är att William kan gå, utan stöd!! Jag har så svårt att förstå det. Han började med att ta några steg mellan mig och oskar när vi satt mittemot varandra, sen har man kunna ställa ner honom och då tar han några steg framåt. Igår fick vi fint besök av Marika och Melker, och då gick han mot Marika under en rätt lång stund sen vände han lite på sig och gick till bordet. På kvällen står han vid gästsängen då han plötsligt bara går till skrivbordet som är ungefär 1 1/2 meter bort. Sen fortsatta de på det viset hela kvällen. Han vill ju helst ha någon form av stöd när han går omkring, han går vid möbler och väggar eller så vill han att man håller honom i handen. Men han vet att han kan! Men jag är glad att han vet om sina begränsningar. Men ännu så går han inte direkt runt i huset, utan han tar sig fram genom att krypa eller gå och hålla i sig i saker.

Idag ska vi träffas hela mammagruppen, det var ett bra tag sedan nu. Det känns skönt att få surra av sig lite och det ska bli så roligt att se dom andra småttingarna. Melker ser vi ju titt som tätt i och för sig. Nu kryper nog dom flesta, så det lär bli full rulle att hålla rätt på dom. Det brukar kunna bli lite gråt och tandagnisslan. Det är ju så svårt att låta bli att smaka, känna och slita i sina kompisar.

Hej hej!

Nu kommer det framsteg efter framsteg hela tiden, jag hinner inte med!

De två tänderna kommer sakta men säkert upp mer och mer, dock ställer de till lite extra gnäll också. Han drar sig fram som en mask och fort går det. Han kryper även korta bitar på "rikigt". Han drar sig upp i allt. Han går också runt runt soffbordet. Jag behöver inte gå bakom honom längre när han går med gåvagnen. När han ramlar så sätter han sig på rumpan. Det tycker han förövrigt är jättekul! Han drar upp sig i något sen tvärsätter han sig ner, om och om igen..

Karin: Vi tänker på dig! I sommar får vi se till att komma ner och hälsa på!

Ingmarie: Kul att du läser! Det går bra med babysim. Han älskar det! I lördags när vi var på badhuset så ville han sitta på kanten för att sen "hoppa" i vattnet. Roligast är det om han får fara under vattnen innan vi tar tag i honom. Han protesterde hejvilt när vi försökte ta honom därifrån för att göra något annat, haha. Det är iallafall jätte roligt att han trivs så bra i vattnet!

Gun-marie & Stigola: Jag tror bestämt att ni har försökt lura mig! :) Jag hittar inte åt någon sida, angesaker.com...! Ni lyckades isåfall eftersom jag satt bra länge och svor över att jag inte hittade något... hmm..



Jag har ju inte skrivit om när mamma och pappa var här sist. Dom kom på en snabbvisit förra helgen. Och tur var väl det! William var ju sjuk då så lördagnatten va rikigt jobbig. Han var vaken mest hela natten..
Imorgon åker jag till bjurholm efter att vi varit på babysim, förhoppningsvia är han trött efter att ha badat så han sover i bilen.

Jag förblir ogift!

Jag hoppas det framgick att det är våra kära vänner som ska gifta sig, och absolut inte vi!

Idag har vi vait en sväng och druckigt kaffe hos svärmor, skönt att komma bort lite hemifrån. Det är fortfarnade så jobbigt för lillhjärtat att somna.. Tätt, tätt, tätt. Men det går ju som sagt snart över som tur är.

Det händer så mycket nu, det känns som att alla nära och kära är på väg, någonstans eller med något.
En vän åker till australien för att bara njuta, en vän ska snart ha sitt andra barn och flyttar tillbaka till vår hemkommun, en vän ska gifta sig, min kusin är i venezuela och samlar på sig massor av erfarenheter, min lilla gudson ska bli storebror, svägerskan väntar ett litet underverk som kommer bli williams första kusin, två gamla kompisar väntar också smått. Livet är verkligen på topp för de flesta runtomkring mig och det är ju fantastiskt bra.

Bröllop

William är sjuk igen, och det är så svårt för honom både att äta och sova.. Nezerildropparna fungerade ju hyffsat bra, förutom att jag misslyckas få in allt i näsborren när jag gör det själv. Tänk om man hade ett par, tre armar till. Han tycker det inte alls är kul när någon är i hans näsa så att hålla fast huvud armar och ben är inte det lättaste. Men är man två så går det ju bra! Nu har jag provat sprayen istället, men den var då helt värdelös.. Ingen skillnad alls..

I sommar vankas det bröllop också minsann! Det ska bli så otroligt roligt, vi ska göra allt för att ni ska få den hitills bästa dagen i ert liv. Men det var inte det lättaste att hitta lokal till själva festen.. Vissa verkar tydligen boka upp till två år innan dom ska gifta sig. Efter många övervägningar så kom tillslut det perfekta alternativet! Det kommer bli så bra så..

I veckan är vi varken varit på babysim eller öppna förskolan. Så nu känner jag att jag är less på att bara vara hemma. Men till veckan ska han vara frisk så då får vi ta igen lite. Som tur var kom Marika och Melker och underhöll oss en stund i måndags.

Lilleman sover och jag ska återgå till barnmatslagningen.. Det är så skönt att göra nåt storkok då och då så jag kan frysa ner. Behändigt att bara värma upp om man har bråttomt, dålig motivation eller om sonen vill ha fullständig uppmärksamhet nån dag.

Min älskade skatt, solstråle, tjurskalle, gosbarn. Mitt allt!

Just kommit in efter en härlig utedag.. William sover och jag kokar kaffe och ska sätta mig och läsa all post som kommit.

Det händer så lite just nu så jag vet inte vad jag ska skriva..
Iallafall så har william börjat gå omkring med gå-vagnen, det finns tydligen inget roligare! Han blir hur sur som helst när han inte får gå längre. Än törs jag inte rikigt släppa iväg honom utan att gå bredvid.
Han dran nu även upp sig i det mesta och har börjat ställa sig i krypställing på rikigt. Men han tar sig ingenvart på det sättet.
Veckan har varit lugn, endast babysim och kurs som stått på schemat. Nu dyker william för fulla muggar på egen hand. Nån håller i honom och en annan som lockar honom till sig. När han då vill komma till den som lockar så släpper den som håller i honom, så dyker han till den som lockat. Ännu är det ju bara frågan om någon sekund, men det är fruktansvärt häftigt.
Nu är kaffet klart..

www är över. Var på skotertävlingen igår, men det var då inget att hurra över, kallt och blåsigt. Igår kom bror med några kompisar och satt här för att invänta hotellet. Hoppas dom tog sig hem ordentligt, stackars chaufför.. Det är trots allt ca två timmars körning. Hållt igång hela dagen och sedan sitta och hålla sig vaken då de andra förfriskade förmodligen snarkar för fullt.
William var iaf i extas när dom var här! Han gjorde allt för att visa dom allt vad han kan. Han kunde tydligen ställa sig upp själv vid hans lilla bord som är så lätt och ostadigt !? Det händer så mycket, så jag hinner inte med! Jag var inne i köket då jag hör min bror- " hallå, han ställer sig ju upp mot den där! hallå han gjorde de ju själv!"

Idag är vi bara hemma och myser. Tar mig ingenvart då bilstolen är på väg till krokom..

William ska få en kusin och det känns så roligt. Jag blir alldeles varm i hjärtat då jag tänker på det. Jag tror nästan jag måste ta fram alla gamla gravid-tidningar för att kunna följa hennes utveckling. Mammans alltså, bebisen kan lika gärna vara en pojke.

Burr...

Jag avskyr att vakna i ett kallt hus. Men nu är elden uppgjord och värmen börjar komma.
Idag blir det öppna förskolan för vår del, känns kul at ha något att fara och göra 1 gång i veckan då wiliam får se en massa andra barn. Nu är vi dessutom två gånger i veckan. Lite fart och fläkt. Skönt för en själv att få socialisera lite också. Bra ställe att ha mammaträffar på, men nu börjar vi ju ha så mycket annat för oss så nu är det sällan hela gruppen är där.

Ja ska sluta läsa kommentarerna på vk´s artiklar. Vad det än handlar om så resulterar det i nån slags "veta-bäst" disskussion i kommentarena. Tillslut så handlar det inte ens om artikelt, utan om att kommentera dom andras kommentarer!

I söndags kom Anna och Robert hit efter en välbehövlig helg i kittelfjäll. Det va så roligt även om dom bara va här en liten stund. Dom kämpar på med sin ica-butik, jobbar jämt och ständigt så det är inte alltför ofta man får träffa dom.

Lilleman sover och jag väntar otåligt på att han ska vakna så vi får äta lunch och bege oss.

Barndomsminne

Nu börjar krafterna äntligen att återvändå. Endast huvud och nacke som värker.
Känns skönt att få vara pigg nu när helgen kommer.

Jag drömmer sällan och aldrig om nätterna numera. Men inatt! Världens mardröm, men samtidigt så var den rolig !?
För många år sedan när var vi i fjälls under påsk så hade vintern gjort sitt och därmed va det mest bara vatten på sjöarna, men det hindrade inte alls oss. Vi skulle köra över den största sjön som fanns för att hälsa på några bekanta som har en liten stuga där på andra sidan. Jag och min vän Evelina satt i kälken där bak och det verkligen forsade in vatten. Det kändes som om vi var halvägs under isen. Denna vansinnesfärd har såklart skrattats åt i efterhand.

Jag drömde alltså om detta i natt. Men i drömmen så sjönk vi sakta och skrikandes ner på botten och blev kvar där. Men helt plötsligt så satt vi hemma i stugan och skrattade, iklädda underställ och helly hansen och grillade korv i kaminen. Våra overaller låg kvar på botten, vi hade bara blivit lurade om att vi sjönk.
Hm, jag är nog glad att jag inte drömmer allför ofta så jag slipper vakna så förvirrad på mogonen...

sjuka

Förkyldningen har slagit till. Som tur är så är jag värre drabbad än william.. Det känns som om jag blivit överkörd, helt mörbultad i kroppen och tung i huvudet.
Te, halstabletter och c-vitamin lever jag på. Och som tur är så har williams farmor tagit ut vab, så att jag ska få vila upp mig.

Nu lägtar jag verkligen efter soliga dagar! Det har varit alldeles för trist väder nu..


Tidigare har man bara nickat åt folk som pratat om att tiden går alldeles för fort. Men den gör ju verkligen det! Innan vi fått william hade jag aldrig trott att dom nu 8 månader som gått skulle springa iväg så fort. Samtidigt känns det som att man har haft honom mycket längre. Den allra första tididen är i och för sig mest bara suddig. Kanske för att jag var som en levande döing...
Iallafall så känns det som evigheter sen jag hade denna mage! Då visste jag inte att vi skulle få en liten pojk två dagar senare.

Äntligen...

... igår så fick jag gå in i grannen ladugård och välja mig ett par skidor! Det va rätt mörkt och jag kände en viss press på mig att inte stå och vela för länge. Så jag tog dom bredaste jag kunde hitta. Riktigt gamla träskidor, med tillhörande stavar. Perfekt! Jag kånkade hem med dessa under ena armen och william i pulkan, med ett stort leende. Hmm, när jag sedan skulle pröva dom så får jag inte fast fötterna i bindningen. Jag har för stora fötter.. storlek 37 på kängorna..
Så jag antar att dom satt dit bindning för barn på skidorna. Typiskt!! Sen insåg jag också att dom förmodligen kommer att dyka ner i snön eftersom dom inte har en tillräcklig böj där framme. Så jag ska snällt gå och fråga om jag får byta ut dom till några andra. Köpa en blomma och bjuda dom på middag ska jag också göra.

Ikväll ska vi åka och gratta en som fyller år! Hoppas han är hemma. De andra skulle fira han i helgen men vi åker till bjurholm då. Nästa helg åker vi troligtvis till Skellefteå.

Babysim imorgon. missade förra veckan eftersom bilen inte startade då det va 30 grader kallt.
William har börjat göra till sig jämt och ständigt. Han fnyser med näsan för att man ska härma eller skratta. Högfärdshostan verkar han inte heller ge sig med.
Hans blöta pussar snålar han inte heller med. Han är för underbar..

Smaskens

Williams Faster.S är en hejjare på att baka. Innan jul hade hon gjort jättegott julfika, självklart hade hon också gjort julgodis enkomt till William. Det var nog en av hans största höjdpunkter under den högtiden. Förhoppningsvis kommer han nästa år att uppskatta julklapparna lika mycket som som han uppskattade hennes julfika.
För dessa smaskbitar toppade nog allt denna jul!

Måndag

Idag har jag gjort något som jag sällan och aldrig gör! Jag somnade bredvid min guldklimp när han hade sin förmiddagsvila.. och sov med honom tills han vaknade. Det kändes bra! Annars har jag alltid tusen saker att hinna göra medan han sover plus att få sitta i lugn och ro en stund. Men jag behövde sova en stund jag med.. Jag ska göra det oftare.
Idag har vi varit på öppna förskolan och busat. William tyckte de va skoj. Dessvärre drog han ner Jamila så hon tippade ner på golvet och blev ledsen. Men han tänkte nog bara dra i henne lite, inte välta omkull henne... Hoppas hon börjar ge igen snart, så det inte bara är hon som blir utsatt. william har fått lite stryk han med av sina små kompisar, dom ska härdas lite. Oj, detta kanske inte låter så bra haha. Men det jag menar är ju att dom måste lära sig att det blir olyckor när dom leker. Hur blir det annars när det är dags för förskola, där det springer och faller barn hela tiden.
Igår hade vi barnvakt så vi tog en härlig tur med hundarna. Jag älskar verkligen skog och mark. Det finns nog inget härligare än att fara ut och bara njuta. Nu ha william blivit nog gammal för att vara ute längre stunder och sträckor så nu ska jag införskaffa en bärstol. Pulkan är så jobbigt att dra överallt.
Nu ska lilleman äta middag, hoppas han inte tjöjjes lika mycket åt min mat idag.. Jag skyller på konsistensen!

Mycket nu.

Det känns som det är så mycket som händer nu och jag hinner inte med för fem öre.
William har börjat säga mamma och jag är förstås i extas. Det känns så härligt.

Helgen har varit mysig med mina föräldrar på besök. Känns så skönt att få släppa lite ansvar, dom är ju så lyckliga över att få ta hand om barnbarnet när dom väl träffas. Sovmorgon tackar jag inte nej till i första taget.
Lördag va vi nere på sjön, en härlig promenad med valpen i djupsnön. Eller ett skotersrpår rättare sagt... men jag kände mig som en älgkalv i djup snö...

Jag behöver ett par skidor, breda. Nästan som tegsnäsare fast lite smalare.
Hoppas på att kunna hitta några begagnade.
I veckan börjar kursen igen och babysimet. Känns bra de.

Ut med julen.

Inte en dag försent! Nu när jag håller på att stöka bort allt julpynt så känns det så skönt.

Helgen var rätt lugn. valpen har gjort sig hemmastadd och det känns bara bra. Hon är lätt att ha och göra med, följer en vart man än går.
Lilleman sover nu efter ett välbehövligt bad. Jag blev ofrivilligt genomblöt, men det är väl så de ska vara.
I måndags var det mammaträff hos mig, roligt att få prata av sig lite och att barnen får träffas.
Nu blir det en kaffekopp och en snabbstädning innan lilleman vaknar igen.

trötta..

Inatt har William legat bredvid mig. Det är supermyigt, dock trivs vi bäst i var sin säng eftersom vi båda två vänder och vrider på oss så vi väcker varandra..
Han som vanligtvis ligger bredvid mig i sängen är nämligen i Värmland. Dom for igår kväll kloackan tolv.Just nu är dom och virrar runt där nere i skogen och försöker hitta dit dom ska.. Förhoppningsvis kommer dom hem igen ikväll, då också med lilla Sally.
Känns lite gruvsamt med en valp i huset med tanke på att wille älskar hundar och krockar med glädje in i dom med gåstolen. Drar dom i svansen och tjuter..
Hmm, hoppas den blir reservant mot wille så inte den kommer på att det är roligt att springa över wille, eller äta upp hans leksaker. Ja vi kommer att få fullt upp!! Det lär väl bli lite liv i luckan med dom andra hundarna också. Tur allihop har barnasinnet kvar..

Dagen bjuder inte på något särskilt, kanske hälsar vi på willes farmor och farfar när dom kommer hem idag.



Bilden tagen från Protyn's Kennel

Nytt år, nya möjligheter

2008 var förstås det absolut bästa året i mitt liv! Men nu ser jag verkligen framemot detta år. Ska troligtvis vara föräldraledig i ca 7 månader till, och det kommer hända en hel del med sonen.. troligtvis kommer han att gå, prata en del och göra en mängd framsteg. Jag ser även framemot att börja jobba igen, det känns kul men samtidigt vemodigt att inte få vara med honom.

Babysim och mammaträffar kommer fortsätta. Närmast på måndag kommer tjejerna hit och våldgästar. Ska bli trevligt!

Det blev en speciell nyårskväll. God mat och tevligt sällskap. William hade några kompisar att leka med också. Lugnt och skönt. Men framförallt så kom ett barn till världen bara sådär. Dom for med en stor gravidmage och kom tillbaka några timmar senare med en nyfödd. Fantastiskt.

Idag var det tänkt att vi skulle på badhuset men så blev inte fallet. Det får bli en annnan gång.